Bergström J. Tobaksrökning och kronisk destruktiv parodontalsjukdom. Dags för et paradigmskifte?

Tobaksrökning är parodontiets värsta fiende. Det torde inte finnas någon idag känd enskild faktor som kan mäta sig med rökningen när det gäller kraft att orsaka förstörelse av de parodontala vävnaderna. Rökningens effekt är lika enastående som den är förödande. Attacken mot de parodontala vävnaderna ger sig till känna på olika sätt i den kliniska symtombilden. Dels hämmas subtila kliniska inflammationssymtom genom inverkan på vaskulära och immunologiska reaktioner, dels undermineras stödjande funktioner genom destruktion av benvävnaden, med benförlust, fästeförlust, fickbildning och tandförlust som följd. För att beteckna detta tillstånd ­ som i själva verket är en process ­ används i det följande termen kronisk destruktiv parodontalsjukdom oftast förkortad till enbart parodontalsjukdom. (En mer rättvisande benämning vore kronisk destruktiv tandsjukdom som motsvarar den lekmannamässiga men adekvata benämningen tandlossning). Föreliggande sammanställning bygger på en genomgång och värdering av den allt rikligare internationella litteraturen på temat rökning och parodontal hälsa/sjukdom och har till syfte att ge en sammanfattande beskrivning av den kunskap som står till vårt förfogande idag och som därmed kan tjäna som evidens för den kliniska behandlingen. Sammanställningen indelas i epidemiologiska och kliniska observationer av rökningens effekter, rökningens inverkan på parodontal behandling, rökningens samband med den parodontala mikrofloran, tänkbara mekanismer bakom rökningens verkningar och rökningens betydelse för nutida och framtida parodontalvård.