Implantathistorik
Orala implantat ansågs tidigare ha mycket låg lyckandefrekvens och någon utbildning i implantologi meddelades inte av erkända universitet. Detta ändrades genom läkaren Brånemarks upptäckt av osseointegrationen under 1960-talet. Efter inledande djurexperiment opererades den första patienten år 1965. Initialt var de kliniska resultaten ej helt lyckade, något som måste ses mot bakgrund av att operationsrutiner var nyutvecklade och oprövade och av det faktum att många av patienterna hade mycket grav benresorption eller dåliga läkningsbetingelser av andra orsaker. Osseointegrationen blev initialt inte alls accepterad av svensk odontologi, istället följde ett tiotal år med en kraftfull akademisk batalj. Först år 1977, efter det att dåvarande Socialstyrelsen tillsatt en kommitté bestående av tre odontologiska akademiker från Umeå universitet, blev implantatbehandlingen godkänd i Sverige. Implantverksamheten i de nordiska länderna startade redan under sent 1970-tal, men det var först i och med en internationell konferens i Toronto år 1982, som osseointegrationstekniken fick sitt definitiva genombrott. Idag opererar vi in mer än ett hundratusen orala implantat årligen bara i Sverige, implantatbehandling har blivit en klinisk rutinmetod för såväl den akademiskt orienterade som den privatpraktiserande tandläkaren.
History of oral implants: Previously used oral implants displayed a very low rate of success, and in consequence no education in the subject was offered by internationally recognized universities. This situation changed when the Swedish physician, Brånemark, discovered osseointe- gration during the 1960s. Following some animal experiments, the first patient was operated on in 1965. At first, clinical results were not optimal, which was understandable against the background of poorly developed surgical routines and the fact that many patients suffered from serious bone resorption or poor healing capability. Osseointegration was initially not at all accepted by Swedish dentistry instead 10 years of academic struggle followed. Finally, the Swedish Board of welfare established an external expert committee consisting of 3 independent dental academicians of the University of Umeå. Due to their basically positive conclusion, osseointegration achieved national acceptance in Sweden in 1977. Traning in implantology in the Scandinavian countries followed during the late 1970s, but more widespread international recognition of osseointegration was not seen until the Toronto conference of 1982. Today, more than 100000 oral implants are performed in Sweden annually and implant treatment has developed into clinical routine for academicians as well as for general practitioners.
